Welcome to cyberskoglund.nu

Search   in  

 Create an AccountHome | Submit News | Your Account | Content | Topics | Top 10  

Innehåll
  ·  Hem

  ·  2006

  ·  2005

  ·  2004

  ·  2003

  ·  2002

  ·  2001

  ·  Tipsa nån

  ·  Kontakt

  ·  Gästbok

Information

Andreas Skoglund driver CyberSkoglund.nu. En inte särskillt seriös sajt om så lite som möjligt.

Mer seriösa sajter som Andreas är lite inblandad i:
www.natverksbygget.se
www.livechannel.se
www.curlingkanalen.se
www.y-center.se/harnosand






Annonser på CyberSkoglund?!?

Sök



Languages
Välj Språk för gränssnitt:


  
cyberskoglund.nu: Allvar

Search on This Topic:   
[ Go to Home | Select a New Topic ]

IPRED eller lat?
Sunday 12 April @ 21:22 av cybersko (1011 läsningar)
AllvarHar köpt Guillous senaste bok "Inte om det gäller din dotter" via nätet. Helt lagligt för 155 kr. Det kändes skumt. Jag hade för ett par månader sedan laddat ner den via DC++, vilket jag tror är lagligt - men att låta någon annan ladda upp den hade nog varit olagligt. (Rätta mig om jag har fel).

När jag väl började lyssna på den nedladdade DC++-boken visade det sig att filer saknades och det blev konstiga hopp i boken. Jag valde då att ladda ner den helt lagligt via www.muntligt.se. Det kändes skumt. Inte bra, inte dåligt, men skumt.

Det är första gången Guillou och hans förlag får pengar av mig sedan "En medborgare höjd över varje misstanke" i slutet av 90-talet. Sen har jag lånat böcker och ljudböcker av andra, så Guillou har inte fått en spänn.

Det som gjorde det hela skumt var att jag inte visste varför jag köpt boken online. Jag ser tre möjliga orsaker:
1. IPRED-lagen skrämde mig
2. Jag var lat och slösaktig och ville snabbt lyssna på boken
3. Jag tycke att Guillou. trots att han är miljonär, var värd lite pengar för sin strålande arbetsinsats med alla böcker.

Om det var IPRED-lagen så känns det ännu skummare, för då vet jag inte om jag ska bli arg för att makthavarna lyckats med lagförslaget som jag inte tycker är demokratiskt riktigt, eller om jag ska bli lite imponerad över att lagen kanske funkar så att de som skapat verken faktiskt får mer betalt, vilket jag i första läget inte trott. Tänk om jag har haft fel? (Verkar detta förvirrande? Det är det för mig också isåfall - det är därför det är så skumt).

För att krångla till detta ytterligare kom jag på ett annat problem med just författare. Jag har länge sagt att upphovsrätten är förlegad och att artister måste hitta nya intäktskällor. Detta har stämt för musiker och filmskapare. De flesta musiker tjänar mer på att tillåta fri nedladdning än att förbjuda den. De jobbar upp sitt varumärke och tjänar mer på att fler kommer på spelningar. Filmare får tjäna pengar på produktplaceringar eller något sådant. Att det förmodligen skulle resultera i en minskad överklass i artistvärlden där man inte får miljontals dollar för en film eller skiva, skulle jag tycka kännas lite sunt. Men hur skulle det bli med författare? De skulle väl inte kunna tjäna på att folk laddade ner och läste /lyssnade på deras verk? För de kan väl inte tjäna på vare sig högläsningar eller produktplaceringar? Guillou skulle säkert kunna göra det, men hans böcker skulle få en sämre research. Kanske skulle den surgubben också göra som Gene Simmons i KIZZ, dvs vägra att ge ut nytt material bara för att folk inte betalar för sig.  Värre blir det för författare som Maria Gripe eller Hans Peterson, vars böcker redan kanske säljer i liten upplaga och än färre om de får laddas ned fritt - då kanske inte bokförlagen satsar på dem och det blir ett smalare utbud av författare där ute. Att produktplacera i all typ av litteratur fungerar nog inte. Jag kan tänka mig en dikt med produktplacering:

Inte ens en grå liten fågel som sjunger i SkiStars pist
det finns på den andra sidan och det tycker jag nog blir trist
Inte ens en grå liten fågel och aldrig en skön fjällhotellsvit
men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit...


Det blir liksom inte lika bra som orginalet... Vissa saker bör någon betala för bara för att det är konst...

Nåväl, det känns skumt. Tänk om IPRED är bra? Det tror jag nu fortfarande inte, men den kanske inte är sååå himla kass som jag först trott. Oh då får vi problem... För då finns det plödsligt goda argument och goda referenser till varför ännu en storebrorslag ska införas och acepteras. Det blir liksom inte lika lätt att rätta till dumheten... Så, det känns skumt.

Vi får hoppas att det var punkt två eller tre på min första lista som står för sanningen; jag var lat och unnade Guillou lite extra pengar till sin bank, på samma samma sätt jag kan unna coca-cola en extra slant till sitt imperium när jag är riktigt, riktigt törstig på sommaren ibland.

Hursomhelst, jag faller i kategorin människor som laddat ned olagligt och sedan enklare tagit steget till legal nedladdning. Det är fortfarande ett mycket gott argument för att skippa IPRED och låta marknaden finna nya intäktsmöjligheter istället för att övervara folket.
/Andreas






(Läs mer... | Poäng: 0)

Livet i Kenya...
Thursday 24 January @ 12:40 av cybersko (2638 läsningar)
AllvarFick ett mail vidarebefordrat från Annika. Hon har vänner i Kenya. Här följer först ett mail från hennes vännina till Annika oh sedan ett öppet brev en Kenyan (förmodligen nära vän till Annikas vänner) till Samuel Kivuitu, ordföranden i Valkommisionen i Kenya.


Hello sister Mwende,
Thanks for the moving letter. I cried as I read it. I donnot know what to say at the moment, but my country is on fire!

Like now, my mother who has cancer, and on the verge of her death, has a homeful of 'refugees' about 50 of them. Relatives who have sort refuge from her home. She has to feed them and all that goes with it. Sometimes she calls me at night while crying. She is in pain but she cannot reach me in Thika to take her to a doctor because it is not safe.
What can I say! If Kivuitu had anything to do to stop this menace, then why didn't he?
But time to blame one another is over, let us look for the solution to the problem now, because that is what is important now.

We have spent all our savings to take care of the people who otherwise could be taking care of themselves.

Annika, I donnot know if you know that, Lawi my husband is a Kikuyu and I am from a sub-tribe of the Kalenjin. So what is happening now in the Rift Valley, such families are being forced to separate.The man is told to leave the wife and children or he is killed. He is left with very little choice. Tell me, what will happen when they get to us! They are getting here soon. We have promised each other in our family that, we would rather seak refuge elsewhere, but we are not going to let some hooligans to separate us. The question is, where do we go? I hope the UN will come to our rescue.
Anyway, God is for us.
 
I have to rush to hospital to take my daughter.
God bless and thanks for thinking about us
 
Adelaide


 
 
From Annika:
A friend in Sweden sent me this. It really touched my heart.
Annika
 
Wednesday, January 09, 2008
Kivuitu letterAn Open Letter to Samuel Kivuitu, Chair of the Electoral Commission of Kenya
Mr. Kivuitu, 

We've never met. It's unlikely we ever will. But, like every other Kenyan, I will remember you for the rest of my life. The nausea I feel at the mention of your name may recede. The bitterness and grief will not. 

You had a mandate, Mr. Kivuitu. To deliver a free, fair and transparent election to the people of Kenya. You and your commission had 5 years to prepare. You had a tremendous pool of resources, skills, technical support, to draw on, including the experience and advice of your peers in the field - leaders and experts in governance, human rights, electoral process and constitutional law. You had the trust of 37 million Kenyans. 

We believed it was going to happen. On December 27th, a record 65% of registered Kenyan voters rose as early as 4am to vote. Stood in lines for up to 10 hours, in the sun, without food, drink, toilet facilities. As the results came in, we cheered when minister after powerful minister lost their parliamentary seats. When the voters of Rift Valley categorically rejected the three sons of Daniel Arap Moi, the despot who looted Kenya for 24 years. The country spoke through the ballot, en masse, against the mindblowing greed, corruption, human rights abuses, callous dismissal of Kenya's poor, that have characterised the Kibaki administration.

But Kibaki wasn't going to go. When it became clear that you were announcing vote tallies that differed from those counted and confirmed in the constituencies, there was a sudden power blackout at the Kenyatta International Conference Centre, where the returns were being announced. Hundreds of GSU (General Service Unit) paramilitaries suddenly marched in. Ejected all media except the government mouthpiece Kenya Broadcasting Corporation. 

Fifteen minutes later, we watched, dumbfounded, as you declared Kibaki the winner. 30 minutes later, we watched in sickened disbelief and outrage, as you handed the announcement to Kibaki on the lawns of State House. Where the Chief Justice, strangely enough, had already arrived. Was waiting, fully robed, to hurriedly swear him in. 

You betrayed us. Perhaps we'll never know when, or why, you made that decision. One rumor claims you were threatened with the execution of your entire family if you did not name Kibaki as presidential victor. When I heard it, I hoped it was true. Because at least then I could understand why you chose instead to plunge our country into civil war. 

I don't believe that rumor any more. Not since you appeared on TV, looking tormented, sounding confused, contradicting yourself. Saying, among other things, that you did not resign because you "did not want the country to call me a coward", but you "cannot state with certainty that Kibaki won the election". Following that with the baffling statement "there are those around him [Kibaki] who should never have been born." The camera operator had a sense of irony - the camera shifted several times to the scroll on your wall that read: "Help Me, Jesus." 

As the Kenya Chapter of the International Commission of Jurists rescinds the Jurist of the Year award they bestowed on you, as the Law Society of Kenya strikes you from their Roll of Honour and disbars you, I wonder what goes through your mind these days. 

Do you think of the 300,000 Kenyans displaced from their homes, their lives? Of the thousands still trapped in police stations, churches, any refuge they can find, across the country? Without food, water, toilets, blankets? Of fields ready for harvest, razed to the ground? Of granaries filled with rotting grain, because no one can get to them? Of the Nairobi slum residents of Kibera, Mathare, Huruma, Dandora, ringed by GSU and police, denied exit, or access to medical treatment and emergency relief, for the crime of being poor in Kenya?

I bet you haven't made it to Jamhuri Park yet. But I'm sure you saw the news pictures of poor Americans, packed like battery chickens into their stadiums, when Hurricane Katrina hit Louisiana. Imagine that here in Nairobi, Mr. Kivuitu. 75,000 Kenyans, crammed into a giant makeshift refugee camp. Our own Hurricane Kivuitu-Kibaki, driven by fire, rather than floods. By organized militia rather than crumbling levees. But the same root cause - the deep, colossal contempt of a tiny ruling class for the rest of humanity. Over 60% of our internal refugees are children. The human collateral damage of your decision. 

And now, imagine grief, Mr. Kivuitu. Grief so fierce, so deep, it shreds the muscle fibres of your heart. Violation so terrible, it grinds down the very organs of your body, forces the remnants through your kidneys, for you to piss out in red water. Multiply that feeling by every Kenyan who has watched a loved one slashed to death in the past week. Every parent whose child lies, killed by police bullets, in the mortuaries of Nairobi, Kisumu, Eldoret. Everyone who has run sobbing from a burning home or church, hearing the screams of those left behind. Every woman, girl, gang-raped.

Do you sleep well these days, Mr. Kivuitu? I don't. I have nightmares. I wake with my heart pounding, slow tears trickling from the corners of my eyes, random phrases running through my head:

Remember how we felt in 2002? It's all gone. 
(Muthoni Wanyeki, Executive Director of Kenya Human Rights Commission, on the night of December 30th, 2007, after Kibaki was illegally sworn in as president). 

There is a crime here that goes beyond recrimination. There is a sorrow here that weeping cannot symbolise. 
(John Steinbeck, American writer, on the betrayal of internally displaced Americans, in The Grapes of Wrath)

Haki iwe ngao na mlinzi....kila siku tuwe na shukrani 
("Justice be our shield and defender....every day filled with thanksgiving" Lines from Kenya's national anthem) 

I soothe myself back to patchy sleep with my mantra in these days, as our country burns and disintegrates around us: 

Courage. 
Courage comes. 
Courage comes from cultivating. 
Courage comes from cultivating the habit. 
Courage comes from cultivating the habit of refusing. 
Courage comes from cultivating the habit of refusing to let fear dictate one's actions.
 
(Aung San Suu Kyi, Burmese Nobel Peace Prize winner).

I wake with a sense of unbearable sadness. Please let it not be true.....

Meanwhile, the man you named President cowers in the State House, surrounded by a cabal of rapacious power brokers, and a bevy of sycophantic unseated Ministers and MPs, who jostle for position and succession. Who fuel the fires by any means they can, to keep themselves important, powerful, necessary. The smoke continues to rise from the torched swathes of Rift Valley, the gutted city of Kisumu, the slums of Nairobi and Mombasa. The Red Cross warns of an imminent cholera epidemic in Nyanza and Western Kenya, deprived for days now of electricity and water. Containers pile up at the Port of Mombasa, as ships, unable to unload cargo, leave still loaded. Uganda, Rwanda, Burundi, Southern Sudan, the DRC, all dependent on Kenyan transit for fuel and vital supplies, grind to a halt. 

A repressive regime rolls out its panoply of oppression against legitimate dissent. Who knew our police force had so many sleek, muscled, excellently-trained horses, to mow down protestors? Who guessed that in a city of perennial water shortages, we had high-powered water cannons to terrorize Kenyans off the streets? 

I am among the most fortunate of the fortunate. Not only am I still whole, alive, healthy, mobile; not only do I have food, shelter, transport, the safety of those I love; I have the gift of work. I have the privilege to be in the company of the most brilliant, principled, brave, resilient Kenyans of my generation. To contribute whatever I can as we organize, analyse, strategize, mobilize, draw on everything we know and can do, to save our country. I marvel at the sheer collective volume of trained intelligence, of skill, expertise, experience, in our meetings. At the ability to rise above personal tragedy - families still hostage in war zones, friends killed, homes overflowing with displaced relatives - to focus on the larger picture and envisage a solution. 

I listen to lawyers, social scientists, economists, youth activists, humanitarians; experts on conflict, human rights, governance, disaster relief; to Kenyans across every sector and ethnicity, and I think:

Is this what we have trained all our lives for? To confront this epic catastrophe, caused by a group of old men who have already sucked everything they possibly can out of Kenya, yet will cling until they die to their absolute power? 

You know these people too, Mr. Kivuitu. The principled, brave, resilient, brilliant Kenyans. The idealists who took seriously the words we sang as schoolchildren, about building the nation. Some of them worked closely with you, right through the election. Some called you friend. You don't even have the excuse that Kibaki, or his henchmen, might offer - that of inhabiting a world so removed from ours that they cannot fathom the reality of ordinary Kenyans. You know of the decades of struggle, bloodshed, faith and suffering that went into creating this fragile beautiful thing we called the "democratic space in Kenya." So you can imagine the ways in which we engage with the unimaginable. We coin new similes:

lie low like a 16A (the electoral tally form returned by each constituency, many of which were altered or missing in the final count) 

We joke about the Kivuitu effect - which turns internationalists, pan-Africanists, fervent advocates for the dissolution of borders, into nationalists who cry at the first verse of the national anthem:

Ee Mungu nguvu yetu
Ilete baraka kwetu
Haki iwe ngao na mlinzi
Natukae na undugu 
Amani na uhuru
Raha tupate na ustawi.

O God of all creation
Bless this our land and nation 
Justice be our shield and defender
May we dwell in unity 
Peace and liberty
Plenty be found within our borders. 

Rarely do we allow ourselves pauses, to absorb the enormity of our country shattered, in 7 days. We cry, I think, in private. At least I do. In public, we mourn through irony, persistent humor, and action. Through the exercise of patience, stamina, fortitude, generosity, that humble me to witness. Through the fierce relentless focus of our best energies towards challenges of stomach-churning magnitude. 

We tell the stories that aren't making it into the press. The retired general in Rift Valley sheltering 200 displaced families on his farm. The Muslim Medical Professionals offering free treatment to anyone injured in political protest. We challenge, over and over again, with increasing weariness, the international media coverage that presents this as "tribal warfare", "ethnic conflict", for an audience that visualises Africa through Hollywood: Hotel Rwanda, The Last King of Scotland, Blood Diamond.

I wish you'd thought of those people, when you made the choice to betray them. I wish you'd drawn on their courage, their integrity, their clarity, when your own failed you. I wish you'd had the imagination to enter into the lives, the dreams, of 37 million Kenyans.

But, as you've probably guessed by now, Mr. Kivuitu, this isn't really a letter to you at all. This is an attempt to put words to what cannot be expressed in words. To mourn what is too immense to mourn. A clumsy groping for something beyond the word 'heartbreak'. A futile attempt to communicate what can only be lived, moment by moment. This is a howl of anguish and rage. This is a love letter to a nation. This is a long low keening for my country.

Shailja Patel



(Läs mer... | Poäng: 0)

Vad ska man göra för att göra något bra?
Monday 26 November @ 20:13 av cybersko (1537 läsningar)
Allvar"Kritik är något som man enkelt kan undvika genom att säga ingenting, göra ingenting och vara ingenting". Tydligen skrev Aristoteles det en gång 3- 400 år före Kristi födelse.

Så vad har jag gjort för att få kritik idag? Lät bli att gå upp för att träna i morse. Fixade frukost åt Jennie istället, men det fick jag inte mycket kritik för. Snarare tvärtom.

Har i tanken engagerat mig för miljön idag. Släckt lite lampor rent praktsikt samt tjatat på Jennie att vi ska använda motorvärmare innan vi startar bilen. Det kräver lite planering, men jag tror det är värt det. Har ännu inte fört på tal att om vi ska köpa ny bil så kan vi väl åtminstone titta på en miljöbil...

När jag 1996 bodde i England fascinerades jag över deras flit att släcka lampor och spara energi. De behövde det. Elen var dyr där då. Nu är elen dyr här, så det gäller att ligga i om det ska bli några sparade slantar - och sparad miljö.

Det är lite skönt att det är politiskt korrekt att tänka miljö nu i alla fall. Vi har väl Al Gore att tacka för det. Har lyssnat på en bra ljudbok av Jared Diamond också. "Collapse" heter den på engelska. "Undergång" heter den på svenska. Boken går igenom varför vissa samhällen överlever och andra dör ut. Visste ni att Påskön en gång i tiden hade stora skogar och en hel del djur som levde där? Ungefär samma fauna som på Indonesien. Men när människan konsumerade naturens tillgångar i högre takt än de växte tillbaka så försvann skog och djur långsamt bort. Nu står det bara ensamma statyer där på grässlätter och glor på turister... Han menar att detsamma kan hända både i västvärlden och i Asien där tillväxten är som högst. Dessutom kunde han visa på direkta samband mellan tidigare överexploaterade områden och nuvarande krigshärdar...

Skulle jag dra några slutsatser från denna bok så är det dessa:
1. Vi ligger rätt bra till här i norrland, med vår glesbygd och natur.
2. Globalt sett så är det nog läge att inte bara fundera över hur vi förbrukar våra naturtillgångar, utan vi måste nog faktiskt göra något åt det. Typ nu.

Världen kommer att växa med åtminstone 2 miljarder människor. Det pallar vi nog, men om alla miljarder människor som lever börjar kräva västerländsk levnadsstandard (något som faktsikt håller på att hända i Kina) så kommer våra naturtillgångar aldrig att räcka till. Inte en chans till det faktsikt.

Så då står vi där med ett beslut att fatta:
- antingen så lägger vi drastiskt om vår levnadsstandard och vår totala påverkan på naturen
- eller så genomför vi en mycket drastisk begränsning av baranfödandet (hur det nu ska gå till...)
- eller så verkar vi för att det globala 2/3-samhället (egentligen 1/12-samhället) fortsätter att fungera... (dvs stoppar utvecklingen i de asiatiska länderna - och låter den inte ens påbörjas i Afrika)

:-S inga särskillt bekväma vägar att gå va? Och när vi dessutom har en ganska liten chans att påverka de två sistnämnda alternativen om den så kallade tredje världen beslutar sig för något annat, så kommer jag att fortsätta släcka onödiga lampor, sätta i motorvärmaren i bilen, försöka övertala Jennie om att en miljöbil skulle vara bra, köpa ekologiska bananer och kanske också kunna tänka mig att köpa en rättvisemärkt TV om nått sånt skulle kunna finnas, oavsett hur mycket kritik jag får. Kanske inte främst för att döva ett dåligt samvete, utan för att det kanske nångång nånstans får en liten snöboll att börja rulla åt nått håll. Det behövs nog om inte hela jorden ska bli en enda stor påskö, där stora bygnader och små står och glor i sin ensamhet på nån utomjording som kanske anländer om en så där fem-sex tusen år för att turista på den konstiga jorden...

Nåja... Imorgon blir det träning istället för frukost till Jennie. Jag tror inte jag får kritik för det...
/Andreas





(Läs mer... | Poäng: 0)

PUL - varför gäller det bara myndigheter?
Friday 16 November @ 20:27 av cybersko (1597 läsningar)
AllvarJa, jag borde inte blogga. Jag skulle ju sluta. Men ändå. Det finns lite att säga. Facebook till exempel. Hela den sajten provocerar mig rätt mycket. Facebook-flugan börjar så sakta dö ut i media, det är sunt.

Jag har pratat med flera vänner och kollegor om Facebook. De flesta som är lite insatta (framförallt gamla studiekamrater) frågar mig: "Har du fattat vad som är så unikt med Facebook?" Svaret har varit "Nej, inget vad jag kan se utom just att det är en fluga". Det var det första stora irritationsmomentet Facebook blev en jättegrej utan att faktiskt erbjuda något nytt.

Nu svalnar intresset. Den stora boomen är avklarad och när inte nya människor kommer med varje dag så blir det mindre intressant för flera att gå in varje dag. Detta gör att sajten går in i en nedåtgående spiral besöksmässigt. Kvar blir en inre kärna med lite mer rimliga besökssiffror och mer rimlig uppmärksamhet i TV och tidningar. Ska de få samma uppmärksamhet igen måste de PR-kuppa. Och det kommer de förmodligen inte bry sig om att göra i lilla betydelselösa Sverige (men det ska jag skriva mer om en annan gång).

Men Facebook-racet i media har satt fingret på något viktigt: Det vi skriver ligger kvar där. Kanske även om tio år kan man hitta vad man skrivit och gjort för inlägg. Det är ju i och för sig inget unikt för just Facebook. Här på Cyberskoglund kan man ju läsa mina tankar från början av 2001 och framåt. Men ändå; det som skrivs idag kan finnas kvar när dina barn växt upp. Det kan vara bra. Det kan vara dåligt. Det som irriterar mig lite grann är att Facebook får cred för ett problem som har varit fakta sedan typ 1994.

Sen ska vi i och för sig inte vara så säkra på att bara för att du skriver något på Facebook så finns det kvar i all evighet. Sajten kan mycket väl få för sig att börja ta betalt för att saker ska ligga kvar på sajten. Sen raderar de obönhörligt det ingen vill betala för. Diskplats är inte dyrt, men varför ha kvar något om 20-30 år som ingen använder, när platsen kan användas av något som genererar pengar? Vissa blir glada över det. Andra - moderna släktforskare - blir mindre glada.

Det som kanske irriterat mig mest med Facebook är ändå den brännande frågan: Vart tog PUL vägen?!? Personuppgiftslagen, vars syfte är "att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter". Visst, den lagen omfattar inte när privatpersoner skriver något på nätet, men hallå?!? Ska det vara så enkelt att komma runt PUL? Är lagstiftarna i Riksdagen så sent ute? Har man inte riktigt förstått det här med den nya ekonomin?

Skillnaden mellan en myndighet och en privatperson i förhållande till möjligheten att "kränka någons integritet" är idag utsuddad. Med blogg-eran (där Facebook är en liten, liten del) så har maktförhållandet snarare vänts. Är det något jag lärt mig som bloggare sedan slutet av 2000 så är det att man måste vara försiktig när man uttrycker sig om andra. (Alla kanske inte tror detta, men i mina senaste års påhopp har jag alltid surrat med dem jag "påhoppat" innan jag skrivit något).

Ett påhopp på en blogg får förmodligen mycket större påverkan på ens liv än om Skatteverket lägger ut din senaste deklaration på nätet. Detta framförallt för att ditt närmaste sociala nätverk förmodligen i högre utsträckning läser din och dina närmaste vänners bloggar än vad de läser statistik på SCB eller Skatteverket.

Nu säger jag verkligen inte att Skatteverket ska få lägga ut info om dig på nätet. Men läs detta som gäller för myndigheten, borde det inte också gälla för privatpersoner?

9 § Den personuppgiftsansvarige skall se till att
a) personuppgifter behandlas bara om det är lagligt,
b) personuppgifter alltid behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed,
c) personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål,
d) personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in,
e) de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen,
f) inte fler personuppgifter behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen,
g) de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella,
h) alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen, och
i) personuppgifter inte bevaras under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.


Borde inte samma regler gälla både bloggare och Facebookare? Jag förespråkar varken censur eller byråkrati. Men jag förespråkar ett ansvarkrav på alla oss bloggare och alla Facebookare.

Tänk dig en bild på dig när du sitter med en öl på krogen. Någon laddar upp den på en blogg och skriver ditt för- och efternamn samt "Stackarn är alltid sugen på en kall öl". Bilden kan uppfattas negativ för en framtida rekryterare på din drömarbetsplats. Eller som den tolvåriga Australiensiska tjejen som plödsligt såg sig själv stå och le på reklampelare runt om i USA. (En reklambyrå hade köpt bilden av Facebook. Någon hade lagt upp den där och då ägde Facebook rättigheterna...) Den här Andy Warhol-tesen att alla blir vi kändisar 15 minuter i livet innebär också att alla våra fotande vänner omdevetet kan bli våra värsta paprazzi-fotografer. Är vi beredda på att ta det?

Och vet ni vad det tråkigaste är? Det är att detta inlägg, som kan vara det mest seriösa och mest viktiga jag har skrivit på CyberSkoglund i år, är för långt för att folk överlag ska läsa det... Det är därför jag fetstilat vissa delar... I dagens snabba informationsflöde har jag varit för långrandig... De flesta har surfat vidare till Aftonbladet, Youtube, Tjuvlyssnat och kanske Curlingkanalen. Synd. Jag tycker det här är viktigt.



(Läs mer... | Poäng: 0)

Sju minuters sammanfatning
Monday 05 November @ 20:03 av cybersko (1753 läsningar)
Allvarhttp://www.cyberskoglund.nu/video/sju_minuter.wmv

Klicka och titta. Eller högerklicka och välj "spara mål som". Vill man se hela så ligger den på LiveChannel.se


(Läs mer... | Poäng: 0)

Så kan man bara skriva i Gästboken igen då...
Monday 18 June @ 16:40 av cybersko (945 läsningar)
AllvarSpammare är skit. Nu har de fortsatt lägga in porr-länkar i mina kommentars-fält. Så jag tar bort dem. man får skriva i gästboken istället. Eller i "Skriv nått lite längre inlägg" om mn har lust med det - men det måste jag godkänna innan det läggs ut.


(Läs mer... | Poäng: 0)

Ban this IP - varför inte telefonnummer?
Friday 25 May @ 08:58 av cybersko (776 läsningar)
AllvarJag har till min förskräckelse upptäckt att CyberSkoglund.nu används i dunkla syften av några människor. Ett gäng Italienare bland andra har kommit på att kommentarsfälten är en alldelens utmärkt väg att göra reklam för porr och sånt.

De är smarta de rackarna också. De har valt de inlägg som är över en månad gamla, så att det inte ska märkas för mig direkt.

Varför gör de det här då? Jo, det fungerar som så att ju fler som länkar till deras sidor, desto högre kommer de i ranking hos diverse sökmotorer. Och ju mer trafik de får till sina sidor, desto större chans att göra affärer.

Jag ställer inte upp på det här och sitter just nu och rensar ut flera hundra kommentarer till de här sidorna. För att de inte ska kunna fortsätta så plockar jag IP-adressen och går sen in på en funktion som heter "Ban this IP". När de då försöker komma in så gör de inte det, och jag blir glad!

Så kom jag att tänka på alla telefonförsäljare som ringer. Tänk om jag kunde göra på samma sätt där: Om jag kunde spärra deras samtal, eller skicka dem till telefonsvararen direkt så vore det ju underbart. Nix-registret skulle få en skön komplettering. Och jag skulle slippa sitta övertyga Letia, Velia, Sonelia och alla andra små telefonbolag att jag faktiskt inte vill ringa med dem. Telia borde ju faktiskt utveckla den tjänsten bara för att slippa konkurrensen...
/Andreas


(Läs mer... | Poäng: 0)

Dags att bli snäppet allvarligare... i flera bemärkelser
Friday 18 May @ 14:34 av cybersko (875 läsningar)
Allvar Ok, jag tror ni borde titta på den nya videobloggen som precis kommit upp till höger. Både ljud och bild bör nog funka om det ska vara kul.
Annars kan ni ladda ner hela filen genom att klicka här.
Notera: Det borde gå bra att klicka på denna länk också: http://www.youtube.com/watch?v=EhBjPAMi81E

(Läs mer... | Poäng: 0)

Vår landshövding - i pansarbil
Tuesday 15 May @ 10:27 av cybersko (901 läsningar)
AllvarVår käre landshövding Gerhard Larsson har gjort det igen. Han gjorde ett "litet" klavertramp när han höll tal i Övik efter Modos SM-guld för några veckor sedan. Då började han tala om "Den starka Sundsvallsregionen" inför tio tusen bakfulla/fulla Nolaskogare. Givetvis blev han kraftigt utbuad.

Nu har han köpt bil. En Volvo S80 T6, med förstärkt chassi och pansarglas...
Det första man frågar sig är "Pansarglas?!? Varför det?". Fredrik Reinfeldt sägs ha exakt samma modell.

Jag kan förstå Fredriks lätta nojja över att nån vänsterterrorist vil slå ut honom. Men var är hotbilden mot Gerhard? Det är ju inte förrän nu, efter att han köpt en 1,5 l/mil-slukande Volvo med förstärkt chassi, som en förvirrad miljökämpe faktiskt ser honom som ett hot mot miljön. Men att någon ens skulle få tanken på att attackera hans bil i sann Gudfaderstil..?

Nä, han har gjort ännu en blunder. Och frågan är om en politiker i motsvarande sits; som dels förklarat för guldyrande Öviksbor att Sundsvallsregionen är stark och att han sedan köpt en bepansrad bil utan att tänka på miljön, skulle sitta kvar månaden ut.

Hur avgår en landshövding?

Läs artikeln i Allehanda här.


(Läs mer... | Poäng: 0)

Tjuvarna är gripna - och släppta...
Thursday 12 April @ 11:24 av cybersko (893 läsningar)
AllvarSå greps då äntligen tjuvarna. En av mina två datorer är återfunnen. Den står i säkert förvar nere på polishuset. Jag får titta på den. Tyvärr är det inte den bärbara - den är nog såld sen länge...

Kontoret får också igen den trådlösa skrivarroutern. Jag får massa extra administration.

Och en tjuv går fri... Han släpptes idag, så nu lär det väl bli nya inbrott här ikväll.

Jaja, själv har jag inget av värde här längre. Inga företag heller. La ner det sista. Så på måndag hoppas jag hinna in på arbetsförmedlingen.

Nåja, tur att livet som sambo lyser över det mesta!

(Läs mer... | Poäng: 0)

  
vBlogg



Klicka! CyberSkoglund behöver intäkter!

Omröstning
Annonser på CyberSkoglund -bra eller kasst?

Kasst - CyberSkoglund har blivit för kommersiell
Tjaaa... ok, jag ser det inte. Jag klickar inte
Tjaaa... ok, kan väl klicka om det gör dig nöjd...
CyberSkoglund är värd alla pengar han kan få!



Resultat
Undersökningar

Röster 61

äldre vBloggar









Login
Alias

Lösenord

Har du inget medlemskap än? Du kan bli medlem. Som registrerad medlem har du lite fördelar som en temaväljare, kommentarsinställningar och möjligheten att skriva kommentarer under ditt eget namn.

Gammalt
Tuesday, 10 April
· SÃ¥ har det varit inbrott... IGEN!
Thursday, 05 April
· Internet snabbar upp lite grann
Thursday, 29 March
· Just nu är jag less... Min dator är stulen
Wednesday, 04 October
· Snäppet allvarligare: En insamling
Thursday, 17 August
· Finns det en universalformel för "framgÃ¥ng"?
Sunday, 04 June
· Äntligen - Svenskar som protesterar
Tuesday, 23 May
· Lurad till fel beslut
Monday, 22 May
· I teknikens framkant

Exempel på produktion - Speedboat
Klicka på start för att se videon
Speedboat genom Härnösand. Toppfart: 70 knop.

(c) 2006 CyberSkoglund.nu

PHP-Nuke Copyright © 2005 by Francisco Burzi. This is free software, and you may redistribute it under the GPL. PHP-Nuke comes with absolutely no warranty, for details, see the license.
Page Generation: 0.27 Seconds